Kategori: Ur samlingarna

Hjalmar Höglunds personarkiv

18 december, 201522 december, 2021

Bland Folkrörelsearkivets personarkiv finns en spännande samling almanackor, brev och andra handlingar, efter en man som vid 1900-talets början emigrerade från Västerbotten till Kanada. Hans fotosamling finns dessutom inlämnad på Fotoarkivet vid Västerbottens museum och tillsammans utgör handlingarna ett fantastiskt fint dokument över en utvandrare och vardagslivet både i Kanada och i hemmet i Västerbotten.

Hjalmar Höglund, sedermera fotograf och ”foreman carpenter”, föddes den 7 augusti 1885 i Järvsjö, Vilhelmina. Nitton år gammal utvandrar han till Kanada, närmare bestämt i November 1904. Före honom hade några släktingar från Järvsjö redan åkt, däribland Hjalmars syster Anna. I breven och almanackorna Hjalmar efterlämnat kan man utläsa små delar av ett stort äventyr – om hur han försörjer sig på ströjobb till att så småningom vara förman på olika byggen. Om långa arbetsdagar (ofta 10, ibland 12 timmar), korta notiser om hur han ligger sjuk i tyfus, om kalas hos vänner, besök hos ursprungsbefolkningen och mycket annat.

Hjalmar skriver också om giftermålet med Ellen, ”min gumma” och en dotter som föds och döps – och så en tvär vändning, i form av en hemresa utan fru och barn, till Järvsjö i början av juni månad 1916, bara några månader efter dottern Ruths dop. I kalendern beskriver Hjalmar hemresan över Atlanten, och så hemkomsten onsdag den 14 juni: ”Kom hem kl 5 em treffar pappa o mamma”, och dagen efteråt då ”folk helsar på i massor”. Härefter följer fler noteringar om dagarna i Järvsjö, till och med den sista almanackan som räcker till 31 december 1917. I denna sista almanacka står noterat om arbete och nöje, om när Hjalmars mor andra veckan i september 1917 tar upp potatis och om när han umgås med vännerna Wahlström tvärs över sjön. En liten extra tvist är att paret Wahlström, som varit barnlösa i sju år, 1917 får sin första dotter. Då pratas det på byn, att Hjalmar allt kom hem bra lägligt från Kanada.

Hjalmar blir kvar i Järvsjö till sin död 1971. På dödsbädden kallar han till sig den äldsta av flickorna Wahlström, och bekräftar det som de redan anat – att det verkligen är han som är hennes biologiske far. En historia som författaren Lennart Frick för övrigt beskriver i Västerbottens-Kuriren den 2 oktober 2015.

Tillsammans med fotografier ur Fotoarkivets samlingar kan vi så lägga ett pussel över Hjalmar Höglunds liv, om vad en företagsam emigrant från Sverige fick betalt per timme, om hur han reste runt i Kanada efter jobb och mycket mera. Tack vare fotografierna på Fotoarkivet kan man dessutom, utöver hans egna ord, få ögonblicksbilder av hur det såg ut på platserna han vistades, och de personer han hade omkring sig! Och nog är det så, att ju mer vi får veta, desto fler frågor väcks, om denne utvandrare som vände åter.

Källor:
Folkrörelsearkivet i Västerbotten
Västerbottens Museum
Västerbottens-Kuriren 2015-10-02

Sävenäs bönhus

17 oktober, 201431 oktober, 2014

Den 3-4 oktober gästade Folkrörelsearkivet de Lokalhistoriska dagarna i Sävenäs. Med oss hade vi en utställning om Sävenäs missionsförening.  I våra arkiv finns dessutom ritningar på bönhuset och besökare kunde under dagen prova att bygga en egen liten modell av huset. Otroligt nog visade det sig att två barn som byggde modellen var barnbarnbarnsbarn till Gustav Berggren, en av dom som var med och byggde huset 1921.

I våra arkiv kan man följa hur arbetet med bönhuset gick till:

Sävenäs bönhus stod färdigt 1922 och var resultatet av flera års frivilligarbete. Redan 1913 valdes en kommitté för att undersöka möjligheten att bygga ett bönhus och sommaren 1915 fick man tillfälle att förvärva en tomt i Sävenäs. Pengar saknades och man vände sig därför till disponent Sundberg på Sävenäs Bolaget för ekonomisk hjälp. Sundberg lovade att bolaget skulle förskottera köpeskillingen, samt att han skulle utverka en rabatt hos bolaget att köpa virke för 1/3 av priset. Senare kom köpeskillingen för tomten att erhållas som en gåva (600 kr) från Sävenäs Nya Aktiebolag samt att de fick 10 års räntefritt anstånd med att betala virket. Den 27 september 1915 bildades Sävenäs Missionsförening u p a. Föreningens ändamål var att bygga ett en gudtjänstlokal i Sävenäs.

 

1916 fick föreningen en större gåva på 3000 kr av Grosshandlaren J Markstedt i Skellefteå. Nu kunde förberedelserna av bygget börja. Man upprättade ritningar, planerade tomten samt började grundläggning under 1917. Det valdes en byggnadskommitté som fick i uppdrag att göra vad som kunde göras för att Bönhusbygget skulle framåtskrida.

Det blev dock sämre tider och allt arbete lades att vila. 1918 beslöt man ändå att påbörja arbetet trots dyrtiderna. Byggnadskommittén förberedde arbetet genom infodrande av kostnadsförslag och upprättande av arbetsbeskrivning. Kommittén blev dock betänksam att påbörja arbetet och vid 1919 års årsmöte föreslogs ytterligare uppskov. Årsmötet lämnade handlingsfrihet åt kommittén att bestämma tidpunkt för byggets påbörjande. Söndagen den 18 december 1921 beslöt man att arbetet med bygget skulle börja redan nästa dag! Tomtvirket hade redan börjat komma. Arbetet skulle utföras mot en timpenning på 50 öre, dock vore det : ”varje särskild arbetares frivilliga sak att till föreningen avstå från sin avlöning för kortare eller längre tid”.

Ett år senare, den 17 dec 1922 kunde bönhuset invigas. Kostnaden för bönhuset beräknades till 27 000 kr. I detta ingick frivilligarbete med ca 1000 kr. Föreningen lyckades inte täcka kostnaden helt utan hade en skuld på ca 4000 kr.  Att skulden kunnat bli så pass liten beror på de gåvor som skänktes av bl a Sävenäs Ab samt grosshandlaren J Markstedt. Samt stora insatser av frivilligarbete eller gåvor. Föreningen lyckades också hålla nere kostnaderna genom förmånliga inköp av material samt låga arbetskostnader. Föreningen upphör 19 mars 1963 och beslutar då att som gåva överlåta Sävenäs bönhus med inventarier och tillhörande tomt med tillgångar och skulder till Skelleftehamns EFS.   

 

 

 

Anna Lundbergs personarkiv

18 april, 201318 april, 2013

Anna Elise Lundberg föds den 7 april 1904 i Källbomark, Byske. När hon är 16 år (1920) emigrerar hon till USA och blir medlem i Svenska missionsförbundet i Nordamerika. Där träffar hon Folke Boberg, missionär i Kina, och följer honom dit 1928.

Genom Annas brev hem till Källbomark får vi på nära håll följa ett spännande människoöde. I de första breven berättar hon för familjen om den fantastiska resan till Kina via den transibiriska järnvägen. Här kan man nästan känna lukten och höra sorlet från hennes medpassagerare på tåget. Hon skriver också om sin kärlek till Folke och hur mycket hon ser fram emot sin uppgift i Kina. Väl framme får vi följa hennes arbete bland lokalbefolkningen på nära håll och hon skriver också om hennes och Folkes bestyr kring det kommande bröllopet.

Ganska snart tar deras liv en annan vändning – Anna insjuknar i dysenteri och nu är det Folke som tar över brevskrivandet hem till Källbomark. Han skriver lika målande och nära som Anna men hans brev är fyllda av sorg och saknad. Han skriver om de krossade bröllopsplanerna och om Annas sista tid i livet.

Anna och Folkes brev har varit en del i vårt arbete mot skolorna tillsammans med Kultur Skellefteås mediapedagog Claes Rönnqvist. Utifrån breven har eleverna fått göra korta filmer för att gestalta en ung kvinnas liv i början av förra seklet. Filmerna hittar ni här: www.vimeo.com/59650340

 

 

 

Landshövdingebrevet från 1773

1 april, 201315 april, 2013

År 1773 beordras Holmöns byamän, genom ”Oppen Ordres”, att genast avsända en båt med några män över Kvarken. Det är landshövdingen i Umeå, Magnus Adolf von Kothen (1704-1775), som har angeläget bud till sin kollega herr Baron Generalmajoren landshövdingen och riddaren Lorenz Johan Göös (1717-1774) i Vasa. Holmöns byamän befordrar brevet till Björkö, Finland där Björkö byamän tar vid och för brevet vidare till Vasa. Brevet kvitteras i Vasa som bevis på att det blivit Göös tillställt.

Det angelägna brevet hittades i Ytterbodas byarkiv och är av privatkaraktär. Det är ett brev kollegor och vänner emellan som uppnått aktningsvärd ålder och ser slutet på sina liv närma sig. Inom två år kommer också de båda brevskrivarna att vara döda. Tonen i brevet är mycket religiöst färgad och uttrycker ofullkomlighet och vilja till underkastelse för ”wy äro ofullkomlige han är kommen at frälsa, wy äro alla som hafwa honom af nöden ty wy äro syndare.” Om sig själv och om sin sista levnadstid säger von Kothen, ”tårar och väntan efter den dag att Jesu kiärlek hade fult herrewälde öfwer alla mina rörelser och böjelser wy sitter i mitt fängelse i wäntan och sökan och qwittrar om seger, men huru långt den är borta vet iag icke, iag lider och bidar … äro icke många sandkorn kwar uti mitt timglas”. Brevet avslutas, ”nu ordar iag icke mer, herren Jesus som eder har kallat till sitt underliga liv, förvara och bevara det som han eder gifwitt hafwer, till sitt nams förhärligande at hela eder siäl och kropp.”

Klicka här för PDF med brevet i helhet